IS
Efter intervju på Rexall Place (stadsarenan) satte vi oss på vår kära LRT och åkte direkt till Saville Sport Centre för att för första gången för säsongen snöra på oss skorna och kliva ut på isen. Det var en underbar känsla att slänga sten på curlande, lätta isar i den stora tiobanorshallen...
Do you guys wanna come over for a fire tonight?
Trots att vi efter Chinatown bytt om till våra matchande PJ's och däckat i soffan framför Gossip Girl var det bara att hoppa upp, tagga till och byta om då vi fick sms från Mark (frisören Nicoles lillebror) som frågade om vi ville komma över för en "fire". Nyfikna begav vi oss till "Browntown", söder om söder till Marks hus där han och hans kompisar satt och lyssnade på musik, grillade maschmallows och eldade.
När vi för första gången tittade på klockan var hon redan fem, och vi kände att det var dags att åka hem.
En underbar avslutning på en underbar dag!
Chinatown
När vi till sist kom iväg knallade vi ner till Universitet och tog LRT till Churchill. Där möttes vi utav en del av stan som var helt ny för oss! Solen gassade fortfarande och i den stora fontänen som låg precis vid stationen badade barn medan deras mammor tittade på. Kändes mer som Spanien än Kanada...
Vi fortsatte vår upptäcktsfärd på Chinatowns gator och hittade ett stort Supermarket, som vi självklart var tvungna att ta oss en närmare titt på! Där inne fanns precis allt du kunde tänka dig, hela fiskar frysta i plastpåsar, konstigt godis, te, mer konstiga fiskar, levande skaldjur, you name it!
Vi shoppade loss på udda drickor, godis och kakor, bland annat något som kallades bananpapper, som vi sedan upptäckte smakade precis som namnet avslöjade...
Sommar, sommar och sol
På tisdagskvällen bestämde vi oss för att onsdagen inte skulle bli en jobbdag, utan istället en dag för oss att utnyttja det sista av sommaren, för än har inte hösten kommit till Edmonton! Så när vi vaknade utvilade och pigga lagade vi en dunderfrukost á la Agnes&Anna och gick ner till uteplatsen och poolen som finns i huset. Där läste vi lite tidningar och fortsatte såklart högläsningen ut Harry Potter.
Jobb, jobb, jobb..
För att rensa vår ömma kroppar efter slitet på Abercrombie, krälade vi ner till Kinsmen och körde ett pass på gymmet före frukost. Det tog hårt. Sen var det bara att dra på sig jobbpaltorna igen och sätta sig på den svettiga bussen mot mallet.
Tanken på att vi - för två dagar sen var kunder som fick hjälp med storlekar och krånglade med Visa-kort i kassan - är ju lite smått skrattretande nu när vi själva får ansvara för butikens rykte, använda våra alldeles egna nyckelkort och vara med och stänga butiken. Snabba puckar.
På väg till jobbet ringde Annas telefon. Det var Nathan från American Apparel som berättade att de bestämt sig för att erbjuda oss heltidstjänster i deras butik. Men oj, vad glada vi är.. Eller? Det hade vi i alla fall varit för en vecka sen. Men nu när vi redan har ett jobb vet vi ju inte riktigt hur vi ska göra. Vi svarade till Nathans förvåning att vi måste fundera på saken. För ett par dagar sen fick vi dessutom ett mail från Craig i vår Curlingklubb som undrade om vi var intresserade att vara bartenders i hallen när säsongen drar igång. Det känns ju oerhört lockande. Men ett heltidsjobb, ett deltidsjobb och ett kväll- och helgjobb, vill vi verkligen det?
Vi jobbade 6 timmar på Abercrombie och kände oss betydligt mer självsäkra än förra gången, nu när vi vet hur allt fungerar. Men med alla tankar som florerade i våra huvuden på andra jobbalternativ kändes dagen plötsligt jättelång. När vi slutat var vi jättetrötta men bestämde oss ändå för att åka förbi Saville Sport Centre där vi har hört rykten om att det finns is i curlinghallen. Det var stängt, men is fanns det!! Vilket betyder att vi nog kommer att få möjlighet att träna curling snart. Dagens gladaste nyhet!
När vi närmade oss söder tog vi oss ett välbehövligt kvällsmål (ett sånt där mål som bara är hur gott som helst när energin tryter) på Tim Hortons och upptäckte att stan var ganska vaken för att vara en vanlig söndagkväll. Vi insåg snabbt att det är för att studenterna börjar rulla in i stan inför terminsstarten på torsdag. På 104 street (två gator ifrån oss) gick vi förbi ett Sorority House där de hade smällt upp en pool på trottoaren och satt och tittade på Rambo på flatscreen som de riggat utomhus. Helgalet. Vi stannade och pratade med dem en stund och blev inbjudna till Hawaiifest på tisdag. Vi får se om vi är modiga nog att gå på bikiniparty i grannkvarteret.
Tanken på att vi - för två dagar sen var kunder som fick hjälp med storlekar och krånglade med Visa-kort i kassan - är ju lite smått skrattretande nu när vi själva får ansvara för butikens rykte, använda våra alldeles egna nyckelkort och vara med och stänga butiken. Snabba puckar.
På väg till jobbet ringde Annas telefon. Det var Nathan från American Apparel som berättade att de bestämt sig för att erbjuda oss heltidstjänster i deras butik. Men oj, vad glada vi är.. Eller? Det hade vi i alla fall varit för en vecka sen. Men nu när vi redan har ett jobb vet vi ju inte riktigt hur vi ska göra. Vi svarade till Nathans förvåning att vi måste fundera på saken. För ett par dagar sen fick vi dessutom ett mail från Craig i vår Curlingklubb som undrade om vi var intresserade att vara bartenders i hallen när säsongen drar igång. Det känns ju oerhört lockande. Men ett heltidsjobb, ett deltidsjobb och ett kväll- och helgjobb, vill vi verkligen det?
Vi jobbade 6 timmar på Abercrombie och kände oss betydligt mer självsäkra än förra gången, nu när vi vet hur allt fungerar. Men med alla tankar som florerade i våra huvuden på andra jobbalternativ kändes dagen plötsligt jättelång. När vi slutat var vi jättetrötta men bestämde oss ändå för att åka förbi Saville Sport Centre där vi har hört rykten om att det finns is i curlinghallen. Det var stängt, men is fanns det!! Vilket betyder att vi nog kommer att få möjlighet att träna curling snart. Dagens gladaste nyhet!
När vi närmade oss söder tog vi oss ett välbehövligt kvällsmål (ett sånt där mål som bara är hur gott som helst när energin tryter) på Tim Hortons och upptäckte att stan var ganska vaken för att vara en vanlig söndagkväll. Vi insåg snabbt att det är för att studenterna börjar rulla in i stan inför terminsstarten på torsdag. På 104 street (två gator ifrån oss) gick vi förbi ett Sorority House där de hade smällt upp en pool på trottoaren och satt och tittade på Rambo på flatscreen som de riggat utomhus. Helgalet. Vi stannade och pratade med dem en stund och blev inbjudna till Hawaiifest på tisdag. Vi får se om vi är modiga nog att gå på bikiniparty i grannkvarteret.
Hard working women!
Vår första arbetsdag på Abercrombie & Fitch blev en lång historia. Vi började kl 11 och skulle jobba till 17, men flowet höll oss igång - så vi stannade till 21. Vi blev runtvisade av en av butikens managers. Men hon var ganska otydlig, så efter att hon instruerat oss om våra uppgifter fick vi gissa oss till vad vi skulle göra.. Vi kastades direkt in i rollerna som säljare och fick stå i kassan, välkomna kunderna in i butiken, ansvara för provhytterna, vika kläder, sortera tröjor och ge kunderna jeansrådgivning. Vi är överrens om att kassan och jeansrådgivning helt klart är roligast, och trots att storlekssystemet är helt annat än det vi är vana vid lyckades vi få rätt bra koll.
Visste ni förresten att det finns typ 1000 olika sätt att vika kläder på? Om det är någon som undrar så finns det två svenska tjejer i Edmonton som vet..
Efter vår hårda dag på jobbet åkte vi hem och trillade i säng..
West Edmonton Mall
En klockren start på dagen blev frukost på Highlevel. Sen åkte vi kringelikrokbussen till West Edmonton Mall som är ett av världens största köpcentrum. Vi knatade i affärer, käkade kycklingwraps, drack två fruktsmoothies, tittade på sjölejon och fashinerades av det enorma vattenland som slingrar sig runt bland butiksgångarna.
Som vi skrev i ett tidigare inlägg tyckte vi att det verkade för bra för att vara sant att kanadensarna praktiskt taget skulle kasta jobb efter oss. Men idag fick vi vårt bevis.. Vi stod i kön på Abercrombie & Fitch (amerikansk klädkedja) och blev tillfrågade om vi ville komma på jobbintervju på eftermiddagen, vilket vi självklart tackade ja till. När vi kom dit var det gruppintervju tillsammans med fyra andra personer. Det verkade hur flummigt som helst, men vi höll modet uppe och gjorde rätt bra ifrån oss båda två. Efter intervjun sa managern till hela gruppen: "Okay guys, you're hired". Haha - tänkte vi och trodde att det var ett skämt. Men hon bokade in oss på att jobba dagen efter!! Så ja, nu är vi Abercrombie & Fitch-tjejer och inte längre arbetslösa.
På kvällen möttes vi upp med London-tjejen Izzy och hängde på en Irländsk pub på Whyte Ave. Mycket trevligt. Efter några timmar där blev det dags att hoppa in i en taxi mot downtown och Jasper Ave. Där möttes vi upp med Agnes frisörs lillebrors kompisgäng och landade på klubben Vinyl. Vi laddade upp mentalt inför vår första arbetsdag och dansade natten lång..
Rexall Place och Hwarlek Park
Vi har åkt tunnelbana för första gången!! Det var kul.
Vi tog oss till Rexall Place som är Edmontons officiella Hockeyarena och Konserthall. Där lämnade vi in våra CV:n med drömmen om att få backstage-pass på coola event (som korv- och ölförsäljare...). De ringde upp oss en timme senare och bokade in intervju på torsdag. Därefter åkte vi tunnelbana igen(!) och mötte Emilia vid universitetet, för att sedan bege oss mot den omtalade Hwarlek Park. Det var kokande hett i luften och solen stod högt, trots att klockan var ganska mycket. Vi låg i underkläder bland kanadagässen och käkade glass och hade högläsning ur Harry Potter. Hur härligt som helst. 
På kvällen käkade vi Carbonara och tvingade Chribba att titta på ytterligare en Chick flick - "He's just not that into you"..
Plötsligt händer det.
Det kom så plötsligt, som en chock. Ingen hade väntat sig det, allra minst vi, men ändå så stod vi där. Alla tre, sökande efter den rätta... HÅRFÄRGEN!
Anna gjorde det! Hennes så förut oskuldsfulla hår släppte till och blev lite -inte mycket- utan lite, lite, mörkare.
Anna gjorde det! Hennes så förut oskuldsfulla hår släppte till och blev lite -inte mycket- utan lite, lite, mörkare.
BBQ - let's do it the Alberta way
På måndagskvällen blev vi bjudna till Cole och Kristina för en riktig kanadensisk BBQ-kväll. Cole hade haft sin sista arbetsdag på resturangen där han jobbar och hade lyckats sno med sig allt man kan tänka sig att lägga på grillen: hamburgare, ribs, stekar etc. Vi fick höra att den äkta Alberta-andan är att äta kött med kött på kött kryddat med kött, så det var vi självklart tvugna att prova. Som tur var hade vi svennar tagit med oss melon och annanas vilket vi åt till efterrätt istället för deras galet söta cup-cakes. Men oooh vad mätta vi blev. Hela gänget däckade i soffan i deras vardagsrum, så Cole körde oss hem. På kvällskvisten ringde managern från American Apparel och bjöd in oss båda till intervju, kul men lite läskigt!
Dagen efter var vi sjukt trötta och snoozade typ en timme, nåt som är rätt ovanligt för annars så morgonpiga Agnes och Anna. Vi käkade frulle och gick ner till Kinsmen där vi körde ett grymt skönt pass på gymmet. Nu är vi igång! Sen fick vi stressa lite för att hinna till våra intervjuer på American Apparel. Det verkade som att det gick helt okej för oss båda, men det är ju helt klart svårare att bli intervjuad på engelska än på svenska. Oavsett hur det går så är vi rätt nöjda med att vi var bland de 10-15 pers som gick vidare från första uttagningen på ca 60 pers.
Efter att ha softat hemma ett par timmar var vi redo att krypa ner i sängen. Men då kom Christoffer hem och undrade om vi hade lust att följa med Cole och Taylor ut på Whyte. Vi orkade egentligen inte, men bestämde oss för att aktivera oss lite, så vi följde med ändå. Vi hamnade på puben Elefant & Castle och utmanade genast grabbarna på biljard, som självklart vann (två gånger)! Vi är glada att vi ryckte upp oss och följde med ut. Grymt trevlig kväll!
Chick flick med familjen
Vi tog en lång lång lång långpromenad på morgonen och utforskade downtown och gallerian City Centre (som för övrigt är sjukt tråkig). Vi letade efter ett najs frukostställe i hela downtown, men insåg att de mysigaste ställena finns i våra hoods. Så vi styrde kosan mot Old Strathcona till vårt Tower on the Hill och lägenhet #602. Där fanns definivt den bästa frukosten i hela Edmonton: Smoothies, mjukkokta ägg, keso- och avokadomackor och starkt kaffe. Hemma bäst helt enkelt! Efter det drog vi ner och tog en till kaffe på fiket som redan blivit vårt stammishak; Second Cup. Där satt vi ett tag som den familj vi är och pratade om allt och inget. Bland annat upptäckte vi att Emilia kan alla Beck-filmer utantill!! När vi fått lagom mycket träsmak i baken gick vi och köpte middag på Safeway. Det vattnades i munnen av bara tanken på lax och potatis. Vi bestämde oss för att ha en riktig familjekväll, laga middag tillsammans och hyra film. Det slutade med att vi lämnade videobutiken med fyra dvd-er som vi får behålla i en vecka. Vi flyttade runt de två sofforna vi har i lägenheten och satte ihop dem till en stor säng där vi bäddade upp med täcken och kuddar. Den mysiga kvällen till ära valde vi en riktigt chick flick som vi trodde skulle vara lagom bra, men ack vad Confessions of a Shopaholic gjorde oss besvikna. Stackars Christoffer höll ut nästan hela filmen men kapitulerade till sist och gick och la sig.
Vi har förresten fått lite väl mycket klagomål från våra skottska vänner för att vi inte skriver nåt på engelska. Därför har vi bestämt oss för att avsluta nästan varje inlägg med en liten hälsning till dem.
Hi guys! Finally we pulled ourselves together and realized that we have to write in english so that you can follow our blog aswell. We've had an awesome time here so far and we're trying our best to explore everything that Edmonton has to offer. We live in a really nice part of the town, called Old Strathcona, just south of downtown. There's a really nice avenue a few blocks from our apartment (we have to say "apartment" now instead of "flat", since we live in North America. Sorry!) with lots of cool stores, pubs, clubs and a huge marketplace. We know all of you would've liked it. The best surprise so far is that we found out that one of the biggest curling clubs in Alberta is located in the block next to our apartment. Isn't that awesome?! We can even see it from our bedroom window!! So we're looking forward 'til the end of September when they get ice there. Actually both of us even got offered jobs as bartenders in the curling club.. That would be so cool. Hope it'll work out! Keep your fingers crossed.
Play-Dooh!
Träningsdag och nya vänner
När vi vaknade på lördagsmorgonen var vi pigga och utvilade, så vi snörde på oss springskorna och tog oss ut på en löprunda. Solen stod högt och det var riktigt varmt, till och med varmare än den varmaste svenska sommardagen, då inte de svala kustvindarna sveper in över landet och kyler ner. Något vi fått erfara är de snabba väderväxlingarna. Det kan gå från vindstilla, fuktigt och varmt till kyla, vind och ösregn på bara några sekunder. Vi har sett fler blixt- och åskväder här den senaste veckan än vad vi upplevt under hela året hemma (som tur är har dessa väder bara varit under natten, vilket är en häftig syn från vår balkong!).
Efter frukost och lite vila, knatade vi ner till Kinsmen Sport Centre för att införskaffa gymkort. Vi körde ett "komma-igång-pass" och utforskade anläggningen för att till nästa gång kunna lägga upp ordentliga träningspass, när vi vet vad vi kan använda oss av.
Nöjda efter dagens träning gick vi hem och lagade en äkta Agnes/Anna-träningsmiddag, den typ av mat vi levde på under hela vår tid i Härnösand (quinoasallad med avokado, spenat, tomat, paprika, bacon och chorizo). Precis när vi avslutat middagen och vinkat av Emilia som skulle till jobbet, kom Christoffer, Cole och deras chef Devin+flickvän instapplande genom dörren. De styrde upp äkta kanadensiskt förkrök med dryckeslekar som Sociables, Ninja och Fuck the Dealer. När det sedan vankades utgång var vi mer sugna på att ta en sväng på Whyte och kolla in den sista etappen av Fringefestivalen, så vi bröt upp från de andra och knatade iväg på egen hand.
På väg mot Whyte någonstans runt 86 ave och 105 st blev vi avbrutna av en röst som frågade: "Ae u freom London?". Rösten kom från Kyle som var "borned and raised in Edmonton" som hade drivit med hans date Izzy från London. Efter att vi sällskapat en bit blev vi medbjudna att träffa deras vänner som satt på den europeiska baren Accent. Passade bra tyckte vi, och tackade självklart ja. Vi hade en kanontrevlig kväll med ett klockrent gäng som vi absolut kommer att träffa igen!
Efter frukost och lite vila, knatade vi ner till Kinsmen Sport Centre för att införskaffa gymkort. Vi körde ett "komma-igång-pass" och utforskade anläggningen för att till nästa gång kunna lägga upp ordentliga träningspass, när vi vet vad vi kan använda oss av.
Nöjda efter dagens träning gick vi hem och lagade en äkta Agnes/Anna-träningsmiddag, den typ av mat vi levde på under hela vår tid i Härnösand (quinoasallad med avokado, spenat, tomat, paprika, bacon och chorizo). Precis när vi avslutat middagen och vinkat av Emilia som skulle till jobbet, kom Christoffer, Cole och deras chef Devin+flickvän instapplande genom dörren. De styrde upp äkta kanadensiskt förkrök med dryckeslekar som Sociables, Ninja och Fuck the Dealer. När det sedan vankades utgång var vi mer sugna på att ta en sväng på Whyte och kolla in den sista etappen av Fringefestivalen, så vi bröt upp från de andra och knatade iväg på egen hand.
På väg mot Whyte någonstans runt 86 ave och 105 st blev vi avbrutna av en röst som frågade: "Ae u freom London?". Rösten kom från Kyle som var "borned and raised in Edmonton" som hade drivit med hans date Izzy från London. Efter att vi sällskapat en bit blev vi medbjudna att träffa deras vänner som satt på den europeiska baren Accent. Passade bra tyckte vi, och tackade självklart ja. Vi hade en kanontrevlig kväll med ett klockrent gäng som vi absolut kommer att träffa igen!
Tusen nya intryck
De senaste två dagarna har varit fullpumpade med nya människor, platser och upplevelser. Vi börjar känna oss hemma och inser att vi faktiskt bor här nu -and we like it!
Världens finaste utsikt från vår balkong
På torsdag morgon bestämde vi oss för att gå på jakt efter närmaste curlinghall och gym. Vi drog på oss våra trainers och med målmedvetenhet började vi gå för att redan 40 meter senare snubbla på dörrmattan till curlinghallen! WOW, vi kan se hallen från sovrumsfönstret, vilken dröm! Där mötte vi Craig som Anna mailat med tidigare, han tog emot oss med öppna armar och visade oss runt i en av kanadas äldsta curlingklubbar. Hallen är enorm, inget man är van vid om man kommer från Sverige. Vi är otroligt glada att det är just i den här hallen vi kommer att spendera otaliga timmar den kommande tiden. Första träningspasset blir runt den 1 oktober och vi räknar redan dagarna.. bara att börja stretcha!
Granite Curling Club, Edmonton
Titta Marcus va mycket fria vikter det finns!!
Området vi bor i är motsvarande SoFo-området i Stockholm och det är alltid någonting som händer. Huvudgatan i området heter Whyte ave och kring den annordnas det varje månad en gatufestival, där kan man hitta allt från gatumusikanter och jonglörer till klädesstånd och teaterföreställningar. Så efter de glada upptäckterna på curlinghallen och gymmet gick vi ner för att äta lunch inne på festivalområdet.
Tidning från -68 som vi hittade i en vintage-butik på Whyte Ave.
Efter en helt underbar och fullspäckad dag kom vi hem till lägenheten där det doftade nylagad mat. Nu känner vi oss verkligen som en liten familj, Agnes, Anna, Christoffer och Emilia! Vi avslutade dagen med en löprunda och högläsning ur Harry Potter och somnade sedan som stockar.
"In A Country Kinda Way"
Efter en kanondag i solen med kaffe, lite shopping och Canada Place skulle vi besöka The Ranch där Emilia vanligtvis jobbar som bar tub-girl. Ikväll var hon ledig och tog därför med oss på en riktig svängom och presenterade oss för hennes trevliga arbetskompisar som bjöd på många gratis-shots. The Ranch är ett genomgjutet countryställe med cowboyhattar, rodeo och rutiga skjortor så till tonerna från bl.a. Dixie Chicks och Rednex (plus massa andra countrystjärnor vi aldrig hört talas om) försökte vi hänga med i tidernas största Linedance session. Det var minst sagt en chock när vi insåg att alla visste exakt vilken av alla intränade danssteg som skulle dansas till en viss låt, och när ett dansgolv på 300 personer börjar att klappa och hoppa i takt, då är det bara att se glad ut och försöka hänga på!
Vi gungar till countrysoundet
Emilia på tjuren
Vi gungar till countrysoundet
Emilia på tjuren
Mobil och adress
Telefon:
Agnes: 001 780 708 1520
Anna: 001 780 729 7574
Adress:
8708 106 st apartment #602
T6E 4J5 Edmonton, Alberta
Agnes: 001 780 708 1520
Anna: 001 780 729 7574
Adress:
8708 106 st apartment #602
T6E 4J5 Edmonton, Alberta
Vi flyttar in!
De som rest med oss vet att "bo in sig" är något vi gillar så efter IKEA-besöket skyndade vi oss hem för att packa upp de nyinköpta varorna och våra resväskor. Vi jobbade hårt med att vika kläder, sortera skor, böcker och sladdar och göra det hemtrevligt i vårt lilla rum och framåt halv två på natten var vi äntligen klara och kunde krypa ner under täcket och njuta av en lång nattsömn.
Före:
Efter:
Titta va mysigt vi har det! =)
Före:
Efter:
Titta va mysigt vi har det! =)
Highlevel Diner, IKEA and Canada Place
Vår första morgonkvist i Edmonton blev inte så tidig som det brukar bli när man reser 8 timmar bakåt i tiden. Vi sov till åtta och kände oss redan som riktiga kanadensare. Emilia följde med oss ner på stan och visade oss alla smultronställen, vilket vi säkerligen kommer att ha nytta av. Vi käkade brunch på Highlevel Diner, ett tokmysigt hak i vårt kvarter. Vi bestämde på dirren att detta ska bli vårat nya stammishak, hur bra som helst.
Därefter var vi på banken för att fixa bankkonton och kort. Vi fick hjälp av Lucky som gillade oss stenhårt. Han ringde genast några samtal till sina vänner i restaurang- och klubbbranchen och ordnade jobbintervjuer till oss bara några timmar senare. Det verkade nästan för bra för att vara sant att de knäppa kanadensarna bara skulle kasta jobb efter oss. Men på mötet med Rob och Blane som äger ett antal pubar i Edmonton ser det ljust ut för både Agnes, Anna och Emilia. De gillade tanken på ett team med tre svenska bartendertjejer, så vi ska på möte igen på torsdag så får vi se hur det går..
Idag onsdag har vi varit på Canada Place och fixat SIN-numbers som är något du behöver för att få jobba lagligt här i Kanada. De frågade många olika frågor, bl.a. vad våra mammor hette i flicknamn men till sist fick vi i alla fall våra nummer och de välkomnade oss till Kanada och berömde oss för vår engelska.
Utanför Canada Place där man som "immigrant" och nyinflyttad kan få hjälp med precis vad som helst.
Idag onsdag har vi varit på Canada Place och fixat SIN-numbers som är något du behöver för att få jobba lagligt här i Kanada. De frågade många olika frågor, bl.a. vad våra mammor hette i flicknamn men till sist fick vi i alla fall våra nummer och de välkomnade oss till Kanada och berömde oss för vår engelska.
Utanför Canada Place där man som "immigrant" och nyinflyttad kan få hjälp med precis vad som helst.
Stockholm - London - (Calgary) - Edmonton
Klockan 11.10 den 17e var det dags för oss att lämna Arlanda för att börja vår resa. Tyvärr bokade Anna sina biljetter mycket senare än Agnes och blev tvungen att flyga en längre rutt, så den enda resan vi skulle ha tillsammans var Arlanda-Heathrow. Efter tårfyllda hej då-pussar och kramar på Arlanda lämnade vi Sverige. Trötta efter en hård vecka bestämde vi oss ändå för att inte sova bort den enda tiden vi hade tillsammans (borsett från de kommande tre månaderna) utan tog vara på varenda sekund och utnyttjade våra Scrapbooking-skills...
Passfoto:
Passfoto:
Efter en lunch på Heathrow (som för övrigt är världens jobbigaste flygplats) skiljdes vi åt. Agnes tog direktflyg till Edmonton och var framme 17.10 medan Anna flög via Calgary och bytte där till ett miniplan som endast tog 38 minuter för att vara framme 20.50.
När Agnes landade hade hon fått sms av Emilia och Christoffer (våra room mates), som så snällt skulle komma och hämta oss på flygplatsen. För att känna igen varandra svarade Agnes att de skulle leta efter ett par gula skor för att veta vem hon var. Tur att gula skor inte är sådär jättevanligt i Kanada!
Söta Christoffer och Emilia!
Emilia, Christoffer och deras kompis Cole välkomnade oss svenskor i tur och ordning när vi landat. Vi var hur trötta som helst men kämpade för att hålla ögonlocken öppna och vara trevliga mot våra nya vänner. Det var med spänning som vi klev ut ur hissen och in i vårt nya hem på 87 avenue. Wihoo! Jättestort och fräsht, mysig heltäckningsmatta att värma fötterna i, diskmaskin(!!) och balkong med världens finaste utsikt över Edmonton. Vårt rum innehöll endast en säng och en enorm garderob (som troligtvis kommer att rymma ALLA våra skor). Vi konstaterade att nästa stopp blir IKEA, men först en lång nattsömn för att ta igen all förlorad sömn. Kröp med glädje ner i sängen kl 22 (06:00 svensk tid).
När Agnes landade hade hon fått sms av Emilia och Christoffer (våra room mates), som så snällt skulle komma och hämta oss på flygplatsen. För att känna igen varandra svarade Agnes att de skulle leta efter ett par gula skor för att veta vem hon var. Tur att gula skor inte är sådär jättevanligt i Kanada!
Söta Christoffer och Emilia!
Emilia, Christoffer och deras kompis Cole välkomnade oss svenskor i tur och ordning när vi landat. Vi var hur trötta som helst men kämpade för att hålla ögonlocken öppna och vara trevliga mot våra nya vänner. Det var med spänning som vi klev ut ur hissen och in i vårt nya hem på 87 avenue. Wihoo! Jättestort och fräsht, mysig heltäckningsmatta att värma fötterna i, diskmaskin(!!) och balkong med världens finaste utsikt över Edmonton. Vårt rum innehöll endast en säng och en enorm garderob (som troligtvis kommer att rymma ALLA våra skor). Vi konstaterade att nästa stopp blir IKEA, men först en lång nattsömn för att ta igen all förlorad sömn. Kröp med glädje ner i sängen kl 22 (06:00 svensk tid).
Play-Doooh (eller bara hej då)
För att få krama och pussa alla våra vänner hej då på en och samma gång skulle vi ha en avskedsfest i Brommahuset. Vi inledde kvällen med öl och pizza på bästa nordamerikanska vis tillsammans med familj och några av våra närmaste vänner. På plats var Marcus och Amanda som hade åkt ner från Härnösand, Albin som hade kommit hem tidigare från seglingen för att överraska Agnes, glada och härliga Hanna och Johanna, söta Peter, Skalle-Per, brumhåriga Carro och sist och störst Pia och Micke som inte bara bidrog med trevlig stämning utan också såg till att medelåldern drogs upp lite. När pizzan var uppäten (Kebabistan blev helt klart favoriten!) började de första gästerna ramla in. Efter en hel del minglande kom den första överraskningen; Sofie Sidén med pappa Björn stod helt plötsligt i vardagsrummet! Vår älskade Sofie som inte kunde komma för att hon skulle till Rom?! Nej, det var tydligen bara bluff och lur, och nu stod hon där. Åh va glada vi blev! Tack Sofie!
Kvällen rullade på och det trillade in folk om vartannat så när det återigen plingade på dörren så var det inget konstigt med det. Vi sprang och för att öppna och satte hjärtat i halsgropen, för där på trappan stod...
OUR BELOVED SCOTTISH FRIENDS, KEITH AND RENO!!! They were not supposed to be here?! We screamed and cried and hugged and screamed a little bit more, what an awesome suprice!!! Not only did they bring themselves to Sweden, they also brought us presents (we'll show you later all the things we got) and beer-pong-cups and made the party even more of a succes.
Words can't describe how happy we are that you were there. Thank you and weeloveuuuu!!
Vid fyratiden började de sista trilla ut, men inte förrän vid sex tystnade musiken då de sista tappra själarna gav upp beer-pong:et och dansgolvet. Som alltid efter festerna i Brommahuset kröp det på morgonkvisten fram ett tiotal trötta troll med rödsprängda ögon ut ur vråna för att avnjuta gårdagens pizza till frukost i solen.
Kvällen rullade på och det trillade in folk om vartannat så när det återigen plingade på dörren så var det inget konstigt med det. Vi sprang och för att öppna och satte hjärtat i halsgropen, för där på trappan stod...
OUR BELOVED SCOTTISH FRIENDS, KEITH AND RENO!!! They were not supposed to be here?! We screamed and cried and hugged and screamed a little bit more, what an awesome suprice!!! Not only did they bring themselves to Sweden, they also brought us presents (we'll show you later all the things we got) and beer-pong-cups and made the party even more of a succes.
Words can't describe how happy we are that you were there. Thank you and weeloveuuuu!!
Vid fyratiden började de sista trilla ut, men inte förrän vid sex tystnade musiken då de sista tappra själarna gav upp beer-pong:et och dansgolvet. Som alltid efter festerna i Brommahuset kröp det på morgonkvisten fram ett tiotal trötta troll med rödsprängda ögon ut ur vråna för att avnjuta gårdagens pizza till frukost i solen.
Tack alla för en grym kväll! Vi kommer att sakna er! Play-dooh!
(här i våra likadana Mimmi Pigg-pyjamaser som vi så fint kommet att matcha varandra i)
(här i våra likadana Mimmi Pigg-pyjamaser som vi så fint kommet att matcha varandra i)
1 augusti betyder 17 dagar kvar
Sjutton dagar kvar tills då vi sitter på "flicked prawnet" på väg over the pond. Innan dess ska Anna hinna få sitt visum (eftersom hon inte lyckades få iväg sin ansökan innan hela den kanadensiska ambassaden i Sverige gått på semester vet hon inte än om hon får tillstånd att tillträda landet i väst) och så ska vi ha en avskedsfest i allas vårt älskade Brommahus (AGNES hus). Alla som någonsin rest med Anna vet att det brukar vara lite problem med att få henne igenom pass- och säkerhetskontroller, så det är inte utan oro vi inväntar den kommande veckan då visumansökandet ska behandlas. Visumet vi söker ingår i ett program som heter Youth Mobility Program som är ett utbyte mellan Kanada och Sverige. Det finns endast 500 visum i programmet, och uttagningen sker på "...on a first come first serve basis.", alltså först till kvarn.
I ca tre månader kommer vi att leva som kanadicker i staden Edmonton i Alberta. Detta är även staden som Eriks pappa refererade till som "världens tråkigaste jävla stad, skulle ha varit där i fyra dagar med drog efter två!". Men vi håller hoppet uppe och försvarar hela världens curling-Mecka mot dessa påhopp. Detta är vad vi vet om Edmonton hittills:
- att de har världens största inomhusgalleria
- Edmonton Oilers är ett av de sämsta lagen i NHL
Jag hoppas att listan är längre när vi åker hem.
I ca tre månader kommer vi att leva som kanadicker i staden Edmonton i Alberta. Detta är även staden som Eriks pappa refererade till som "världens tråkigaste jävla stad, skulle ha varit där i fyra dagar med drog efter två!". Men vi håller hoppet uppe och försvarar hela världens curling-Mecka mot dessa påhopp. Detta är vad vi vet om Edmonton hittills:
- att de har världens största inomhusgalleria
- Edmonton Oilers är ett av de sämsta lagen i NHL
Jag hoppas att listan är längre när vi åker hem.
