Oh Canada

Sjutton dagar kvar tills då vi sitter på "flicked prawnet" på väg over the pond. Innan dess ska Anna hinna få sitt visum (eftersom hon inte lyckades få iväg sin ansökan innan hela den kanadensiska ambassaden i Sverige gått på semester vet hon inte än om hon får tillstånd att tillträda landet i väst) och så ska vi ha en avskedsfest i allas vårt älskade Brommahus (AGNES hus). Alla som någonsin rest med Anna vet att det brukar vara lite problem med att få henne igenom pass- och säkerhetskontroller, så det är inte utan oro vi inväntar den kommande veckan då visumansökandet ska behandlas. Visumet vi söker ingår i ett program som heter Youth Mobility Program som är ett utbyte mellan Kanada och Sverige. Det finns endast 500 visum i programmet, och uttagningen sker på "...on a first come first serve basis.", alltså först till kvarn. 

I ca tre månader kommer vi att leva som kanadicker i staden Edmonton i Alberta. Detta är även staden som Eriks pappa refererade till som "världens tråkigaste jävla stad, skulle ha varit där i fyra dagar med drog efter två!". Men vi håller hoppet uppe och försvarar hela världens curling-Mecka mot dessa påhopp. Detta är vad vi vet om Edmonton hittills:
- att de har världens största inomhusgalleria
- Edmonton Oilers är ett av de sämsta lagen i NHL

Jag hoppas att listan är längre när vi åker hem.