Oh Canada

Det kom så plötsligt, som en chock. Ingen hade väntat sig det, allra minst vi, men ändå så stod vi där. Alla tre, sökande efter den rätta... HÅRFÄRGEN!

Anna gjorde det! Hennes så förut oskuldsfulla hår släppte till och blev lite -inte mycket- utan lite, lite, mörkare.

På måndagskvällen blev vi bjudna till Cole och Kristina för en riktig kanadensisk BBQ-kväll. Cole hade haft sin sista arbetsdag på resturangen där han jobbar och hade lyckats sno med sig allt man kan tänka sig att lägga på grillen: hamburgare, ribs, stekar etc. Vi fick höra att den äkta Alberta-andan är att äta kött med kött på kött kryddat med kött, så det var vi självklart tvugna att prova. Som tur var hade vi svennar tagit med oss melon och annanas vilket vi åt till efterrätt istället för deras galet söta cup-cakes. Men oooh vad mätta vi blev. Hela gänget däckade i soffan i deras vardagsrum, så Cole körde oss hem. På kvällskvisten ringde managern från American Apparel och bjöd in oss båda till intervju, kul men lite läskigt!

 

Dagen efter var vi sjukt trötta och snoozade typ en timme, nåt som är rätt ovanligt för annars så morgonpiga Agnes och Anna. Vi käkade frulle och gick ner till Kinsmen där vi körde ett grymt skönt pass på gymmet. Nu är vi igång! Sen fick vi stressa lite för att hinna till våra intervjuer på American Apparel. Det verkade som att det gick helt okej för oss båda, men det är ju helt klart svårare att bli intervjuad på engelska än på svenska. Oavsett hur det går så är vi rätt nöjda med att vi var bland de 10-15 pers som gick vidare från första uttagningen på ca 60 pers.

Vi möttes upp med Emilia och åkte till South Gate, vårt närmaste shoppingmall. Agnes och Emilia hade bokat klipptid på en frisörsalong och gick därifrån mycket nöjda. På vägen hem åt vi middag på en sushi-restaurang som ligger några kvarter från vårt casa. Vi delade på en sushi-båt som innehöll en herrans massa sushi. Vi var dock lite besvikna på att bitarna var enorma, så att man inte kunde stoppa in hela i munnen.. Bara 2 toasters.

Efter att ha softat hemma ett par timmar var vi redo att krypa ner i sängen. Men då kom Christoffer hem och undrade om vi hade lust att följa med Cole och Taylor ut på Whyte. Vi orkade egentligen inte, men bestämde oss för att aktivera oss lite, så vi följde med ändå. Vi hamnade på puben Elefant & Castle och utmanade genast grabbarna på biljard, som självklart vann (två gånger)! Vi är glada att vi ryckte upp oss och följde med ut. Grymt trevlig kväll!

Vi tog en lång lång lång långpromenad på morgonen och utforskade downtown och gallerian City Centre (som för övrigt är sjukt tråkig). Vi letade efter ett najs frukostställe i hela downtown, men insåg att de mysigaste ställena finns i våra hoods. Så vi styrde kosan mot Old Strathcona till vårt Tower on the Hill och lägenhet #602. Där fanns definivt den bästa frukosten i hela Edmonton: Smoothies, mjukkokta ägg, keso- och avokadomackor och starkt kaffe. Hemma bäst helt enkelt! Efter det drog vi ner och tog en till kaffe på fiket som redan blivit vårt stammishak; Second Cup. Där satt vi ett tag som den familj vi är och pratade om allt och inget. Bland annat upptäckte vi att Emilia kan alla Beck-filmer utantill!! När vi fått lagom mycket träsmak i baken gick vi och köpte middag på Safeway. Det vattnades i munnen av bara tanken på lax och potatis. Vi bestämde oss för att ha en riktig familjekväll, laga middag tillsammans och hyra film. Det slutade med att vi lämnade videobutiken med fyra dvd-er som vi får behålla i en vecka. Vi flyttade runt de två sofforna vi har i lägenheten och satte ihop dem till en stor säng där vi bäddade upp med täcken och kuddar. Den mysiga kvällen till ära valde vi en riktigt chick flick som vi trodde skulle vara lagom bra, men ack vad Confessions of a Shopaholic gjorde oss besvikna. Stackars Christoffer höll ut nästan hela filmen men kapitulerade till sist och gick och la sig. 

Vi har förresten fått lite väl mycket klagomål från våra skottska vänner för att vi inte skriver nåt på engelska. Därför har vi bestämt oss för att avsluta nästan varje inlägg med en liten hälsning till dem.

Hi guys! Finally we pulled ourselves together and realized that we have to write in english so that you can follow our blog aswell. We've had an awesome time here so far and we're trying our best to explore everything that Edmonton has to offer. We live in a really nice part of the town, called Old Strathcona, just south of downtown. There's a really nice avenue a few blocks from our apartment (we have to say "apartment" now instead of "flat", since we live in North America. Sorry!) with lots of cool stores, pubs, clubs and a huge marketplace. We know all of you would've liked it. The best surprise so far is that we found out that one of the biggest curling clubs in Alberta is located in the block next to our apartment. Isn't that awesome?! We can even see it from our bedroom window!! So we're looking forward 'til the end of September when they get ice there. Actually both of us even got offered jobs as bartenders in the curling club.. That would be so cool. Hope it'll work out! Keep your fingers crossed.
Play-Dooh!

När vi vaknade på lördagsmorgonen var vi pigga och utvilade, så vi snörde på oss springskorna och tog oss ut på en löprunda. Solen stod högt och det var riktigt varmt, till och med varmare än den varmaste svenska sommardagen, då inte de svala kustvindarna sveper in över landet och kyler ner. Något vi fått erfara är de snabba väderväxlingarna. Det kan gå från vindstilla, fuktigt och varmt till kyla, vind och ösregn på bara några sekunder. Vi har sett fler blixt- och åskväder här den senaste veckan än vad vi upplevt under hela året hemma (som tur är har dessa väder bara varit under natten, vilket är en häftig syn från vår balkong!). 

Efter frukost och lite vila, knatade vi ner till Kinsmen Sport Centre för att införskaffa gymkort. Vi körde ett "komma-igång-pass" och utforskade anläggningen för att till nästa gång kunna lägga upp ordentliga träningspass, när vi vet vad vi kan använda oss av.
 
Nöjda efter dagens träning gick vi hem och lagade en äkta Agnes/Anna-träningsmiddag, den typ av mat vi levde på under hela vår tid i Härnösand (quinoasallad med avokado, spenat, tomat, paprika, bacon och chorizo). Precis när vi avslutat middagen och vinkat av Emilia som skulle till jobbet, kom Christoffer, Cole och deras chef Devin+flickvän instapplande genom dörren. De styrde upp äkta kanadensiskt förkrök med dryckeslekar som Sociables, Ninja och Fuck the Dealer. När det sedan vankades utgång var vi mer sugna på att ta en sväng på Whyte och kolla in den sista etappen av Fringefestivalen, så vi bröt upp från de andra och knatade iväg på egen hand.

På väg mot Whyte någonstans runt 86 ave och 105 st blev vi avbrutna av en röst som frågade: "Ae u freom London?". Rösten kom från Kyle som var "borned and raised in Edmonton" som hade drivit med hans date Izzy från London. Efter att vi sällskapat en bit blev vi medbjudna att träffa deras vänner som satt på den europeiska baren Accent. Passade bra tyckte vi, och tackade självklart ja. Vi hade en kanontrevlig kväll med ett klockrent gäng som vi absolut kommer att träffa igen!      

På torsdag morgon bestämde vi oss för att gå på jakt efter närmaste curlinghall och gym. Vi drog på oss våra trainers och med målmedvetenhet började vi gå för att redan 40 meter senare snubbla på dörrmattan till curlinghallen! WOW, vi kan se hallen från sovrumsfönstret, vilken dröm! Där mötte vi Craig som Anna mailat med tidigare, han tog emot oss med öppna armar och visade oss runt i en av kanadas äldsta curlingklubbar. Hallen är enorm, inget man är van vid om man kommer från Sverige. Vi är otroligt glada att det är just i den här hallen vi kommer att spendera otaliga timmar den kommande tiden. Första träningspasset blir runt den 1 oktober och vi räknar redan dagarna.. bara att börja stretcha!
Efter den trevliga överraskningen i curlinghallen gick vi vidare för att direkt mötas av nästa - världens största träningsanläggning!!! Kinsmen Sport Centre är en stor idrottsmetropol som bara ligger ett stenkast från vår balkong. Anläggningen har både gym, löparspår, tennis- och badmintonplaner, simbassänger, fotbollsplaner och squashhall! Vi kommer definitivt att hålla oss sysselsatta här. 


Området vi bor i är motsvarande SoFo-området i Stockholm och det är alltid någonting som händer. Huvudgatan i området heter Whyte ave och kring den annordnas det varje månad en gatufestival, där kan man hitta allt från gatumusikanter och jonglörer till klädesstånd och teaterföreställningar. Så efter de glada upptäckterna på curlinghallen och gymmet gick vi ner för att äta lunch inne på festivalområdet.

Efter en kanondag i solen med kaffe, lite shopping och Canada Place skulle vi besöka The Ranch där Emilia vanligtvis jobbar som bar tub-girl. Ikväll var hon ledig och tog därför med oss på en riktig svängom och presenterade oss för hennes trevliga arbetskompisar som bjöd på många gratis-shots. The Ranch är ett genomgjutet countryställe med cowboyhattar, rodeo och rutiga skjortor så till tonerna från bl.a. Dixie Chicks och Rednex (plus massa andra countrystjärnor vi aldrig hört talas om) försökte vi hänga med i tidernas största Linedance session. Det var minst sagt en chock när vi insåg att alla visste exakt vilken av alla intränade danssteg som skulle dansas till en viss låt, och när ett dansgolv på 300 personer börjar att klappa och hoppa i takt, då är det bara att se glad ut och försöka hänga på!

Telefon:
Agnes: 001 780 708 1520
Anna: 001 780 729 7574

Adress:
8708 106 st apartment #602
T6E 4J5 Edmonton, Alberta

De som rest med oss vet att "bo in sig" är något vi gillar så efter IKEA-besöket skyndade vi oss hem för att packa upp de nyinköpta varorna och våra resväskor. Vi jobbade hårt med att vika kläder, sortera skor, böcker och sladdar och göra det hemtrevligt i vårt lilla rum och framåt halv två på natten var vi äntligen klara och kunde krypa ner under täcket och njuta av en lång nattsömn.

Före:


Efter:

Titta va mysigt vi har det! =)
 

Vår första morgonkvist i Edmonton blev inte så tidig som det brukar bli när man reser 8 timmar bakåt i tiden. Vi sov till åtta och kände oss redan som riktiga kanadensare. Emilia följde med oss ner på stan och visade oss alla smultronställen, vilket vi säkerligen kommer att ha nytta av. Vi käkade brunch på Highlevel Diner, ett tokmysigt hak i vårt kvarter. Vi bestämde på dirren att detta ska bli vårat nya stammishak, hur bra som helst.

Klockan 11.10 den 17e var det dags för oss att lämna Arlanda för att börja vår resa. Tyvärr bokade Anna sina biljetter mycket senare än Agnes och blev tvungen att flyga en längre rutt, så den enda resan vi skulle ha tillsammans var Arlanda-Heathrow. Efter tårfyllda hej då-pussar och kramar på Arlanda lämnade vi Sverige. Trötta efter en hård vecka bestämde vi oss ändå för att inte sova bort den enda tiden vi hade tillsammans (borsett från de kommande tre månaderna) utan tog vara på varenda sekund och utnyttjade våra Scrapbooking-skills... 

För att få krama och pussa alla våra vänner hej då på en och samma gång skulle vi ha en avskedsfest i Brommahuset. Vi inledde kvällen med öl och pizza på bästa nordamerikanska vis tillsammans med familj och några av våra närmaste vänner. På plats var Marcus och Amanda som hade åkt ner från Härnösand, Albin som hade kommit hem tidigare från seglingen för att överraska Agnes, glada och härliga Hanna och Johanna, söta Peter, Skalle-Per, brumhåriga Carro och sist och störst Pia och Micke som inte bara bidrog med trevlig stämning utan också såg till att medelåldern drogs upp lite. När pizzan var uppäten (Kebabistan blev helt klart favoriten!) började de första gästerna ramla in. Efter en hel del minglande kom den första överraskningen; Sofie Sidén med pappa Björn stod helt plötsligt i vardagsrummet! Vår älskade Sofie som inte kunde komma för att hon skulle till Rom?! Nej, det var tydligen bara bluff och lur, och nu stod hon där. Åh va glada vi blev! Tack Sofie!

Kvällen rullade på och det trillade in folk om vartannat så när det återigen plingade på dörren så var det inget konstigt med det. Vi sprang och för att öppna och satte hjärtat i halsgropen, för där på trappan stod...
OUR BELOVED SCOTTISH FRIENDS, KEITH AND RENO!!!  They were not supposed to be here?! We screamed and cried and hugged and screamed a little bit more, what an awesome suprice!!! Not only did they bring themselves to Sweden, they also brought us presents (we'll show you later all the things we got) and  beer-pong-cups and made the party even more of a succes.
Words can't describe how happy we are that you were there. Thank you and weeloveuuuu!!

Vid fyratiden började de sista trilla ut, men inte förrän vid sex tystnade musiken då de sista tappra själarna gav upp beer-pong:et och dansgolvet. Som alltid efter festerna i Brommahuset kröp det på morgonkvisten fram ett tiotal trötta troll med rödsprängda ögon ut ur vråna för att avnjuta gårdagens pizza till frukost i solen.