Marks underbara familj har verkligen tagit oss under sina vingar och gjort det till sitt jobb att visa alla tradtioner Kanada har att erbjuda, så när mamma Brenda hörde att vi aldrig haft en riktig Thanksgiving och ännu mindre tillagat en kalkon bjöd hon in oss för en heldag i Fusco-huset. När vi kom dit hade föräldrarna Fusco köpt olika sorters papper och dukat fram med klister, saxar och annat smått och gott som fick våra kreativa sinnen att börja spinna. Till dofterna från kalkon, skinka och sötpotatis klippte vi och klistrade "visste du att?"-kort, pilgrimshattar och lärde oss allt om varför och hur man firar Thanksgiving.
Vid sextiden kom Mark och Nicole hem i sällskap med deras faster Sandra, hennes man Joe och deras son Fransesco (Mark och Nicoles kusin alltså). Vi åt och drack tills vi sprack och sen åt vi lite till. Till efterrätt fick vi (äntligen!) riktigt kaffe gjort på italienskt vis tillsammans med pumpapaj och blåbärskaka. Pumpapajen var helt klart en favorit! När maten var uppäten kom Ryan och Marks söta tjejkompis Teddie tillsammans med hennes tyska pojkvän för att tillammans tagga för en utekväll på Edmontons största klubb.
Förutom hockeyvärdinnor är vi numera också bartenders i Granite Curling Club. Det är öl, gubbar, popcorn, vin, fina damer, whisky och curling. Vi trivs som fisken i vattnet med att hälla upp Sleeman's Honey Draft i en jug till törstiga curlingspelare och shots till läktarfruarna. Ingen annanstans i världen än i Kanada kan man hitta en sådan fantastisk atmosfär i en curlinghall. Den gröna heltäckningsmattan, brasan, lädersofforna, vi älskar det alltihop!
I Edmonton finns det en sak som står högst på listan hos alla stadens invånare och det är sport. De tre största publiksporterna är hockey, baseball och såklart kanadensisk fotboll (tydligen tre "touch downs" istället för fyra, som det är i amerikansk fotboll). Så efter en stor brunch på Whyte Ave åkte vi spända av förväntan till Stadium station för att få bevittna vår första upplevelse av football, och vi kunde inte ha valt en bättre match! Edmonton Eskimos vs. Saskatchewan Roughriders är som en derbymatch på Råsunda med tre gånger så mycket folk, cheerleaders istället för fotbollshuliganer och Canadian Molson istället för Åbros 3,5or. Saskatchewan är Albertas grannprovins i öster med en miljon invånare och enligt rykten har provinsen inte mycket mer att erbjuda än farmare, curling och football.
Tyvärr blev det torsk för våra Eskimos, en förlust som vi skakade av oss ganska fort, och åkte istället hem och gjorde i ordning oss för våra grannars apartment-warming party.
Vi har hört att för att få bli kanadensisk medborgare måste man kunna nationalsången (Emilia är livrädd för att detta ska vara sant, eftersom hon och Christoffer troligtvis snart ska skicka in sin ansökan om medborgarskap). Vi däremot ser det som vår plikt att kunna skråla tillsammans med de 20,000 hockeyfansen på Rexall varje vecka. Därför går nu denna sång i repeat i apartment #602:
